Nu gäller det

Jag påbörjar snart mitt sista år som doktorand. Disputationen kommer, om allt går som det ska, att ske tidigt på våren 2011. Men mycket arbete återstår innan jag är där. Avhandlingens första kapitel är att betrakta som färdigt i grova drag. Hade utkastet uppe på ett seminarium i november och fick god respons. Det jag ser mest fram emot med resterande kapitel är att verkligen få gå på djupet med textanalysen. Allt jag har gjort hittills på utbildningen känns som en förberedelse för det.

Väckelsens vedermödor

Har jobbat intensivt med att få klart ett utkast till avhandlingens första kapitel, "Väckelsens språk". Tanken var att det skulle presenteras på ett seminarie 15 oktober, men jag blir tvungen att skjuta upp detta några veckor. Jag har skrivit en rätt okej inledning om Sven Lidmans syn på bildspråkets plats i förkunnelsen, och en någorlunda gedigen teoridel om puritanismens process mot ett alltmer fiktionaliserat språk. Tanken är att den senare ska användas till analys av exempel ur Lidmans predikningar, och det är den biten jag inte har hunnit med. Vidare saknas en definition av puritanismen och dess teologiska särmärken, även om detta inte är något som jag kan tillåta mig att brodera ut för mycket.

Hur som helst känner jag mig mer igång med avhandlingen än någonsin förr. Hoppingivande.

Back on track

Så, då var semestern slut och dags att få fart på det här avhandlingsprojektet. 15 oktober ska jag presentera ett första avhandlingskapitel på institutionens seminarium. Den preliminära titeln är "Väckelsens språk", vilket ska förstås som den tradition av kristet bildspråk Sven Lidman verkade i. Utgångspunkten är som tidigare den brittiska puritanismens språksyn, där analogi, metafor och allegori är hållpunkter i en utveckling mot en allt högre grad av fiktionalisering. Jag vil försöka visa hur liknande språkliga strategier används ännu i 1900-talets pingströrelse, med exempel från Lidmans tidiga predikosamlingar. Jag kommer inte som jag ursprungligen tänkte att gå närmare in på vad som utmärker allegorin som retoriskt modus. Det jag vill lyfta i detta kapitel är Lidmans väg fram till allegorin, som blir så central för honom i senare verk. Därför sparar jag allegorins teori till ett andra kapitel, där den specifikt puritanska allegorin kan placeras in i ett större sammanhang. Det sammanhanget kan bli precis hur stort som helst, så jag måste koncentrera mig på ett begränsat problem av relevans för just Lidmans allegorier. Till det får jag återkomma.

Sommarblogg

Följ min sommarblogg på Dagen.se denna vecka!

På plats

I dag började jag jobba igen efter två veckors semester. Samtidigt flyttade jag in i mitt nya rum i Språkskrapan, nr H328. Om man kommer in i Humanisten på plan 3 går man allra längst in i huset och sedan ner för trappan en halv våning så kommer man till min korridor. Välkommen att hälsa på! Jag kommer att vara där de flesta vardagar nu i  juli. Hör för säkerhets skull av dig i förväg, kontaktinformation finns här.

Min nya grotta

I dag har jag inspekterat mitt nya kontor i Språkskrapan som ligger i anslutning till Humanisten. Omorganisationen, som för oss litteraturvetare innebär att vi nu delar institution med religionsvetare och idéhistoriker, har lett till att universitetet nu gör sig av med huset på Volrat Thamsgatan där jag haft mitt rum i drygt två år. Socialt har det varit klockrent att sitta där, tillsammans med andra litteraturdoktorander i en gemensam korridor med lunchrum. Nu börjar de flesta andra bli klara med sina avhandlingar och det hade nog snart blivit ganska tomt där, så jag ser bara fördelar med flytten. Jag får ett mycket större rum, bättre parkering bara tiotalet meter från hissen, universitetsbiblioteket under samma tak liksom hela det myllrande humanisthuset vid vackra Näckrosparken! Jag flyttar in vecka 27, välkommen att hälsa på! Jag kommer inte i håg rumsnumret nu, men återkommer med det.

I väntan på det nya rummet fortsätter jag plöja Sven Lidmans predikosamlingar, och är nu snart klar med Var inte förskräckt! från 1939. Det är intressant att jämföra med den första samlingen Bryggan håller som kom ut i början av 1920-talet. Där är det som om Lidman inte fullt hunnit tillägna sig den gängse pingstkoden och därför är mycket mer ohämmad i sitt bildspråk samtidigt som han på ett tydligare sätt anknyter till klassiska figurer som allegori. I den senare boken har det i någon mån stelnat och formaliserats – fraser som ”barmhärtighetens Fader och all trösts Gud” är flitigt förekommande – och man märker nästan hela tiden av den själavinnande agendan. Visst finns där den typiskt lidmanska förmågan att utifrån någon observation i vardagslivet eller världslitteraturen forma träffande men långt drivna metaforer, men de hotar aldrig att som i memoarerna skena i väg mot oklara tolkningar.

Nystart

Med knappt två år kvar på min doktorandtjänst är det nu dags att lägga i en högre växel, och det gör jag bland annat genom en nystart av denna avhandlingsblogg. Det gamla är förgånget, något nytt är här! Avhandlingen har förändrats en del sedan jag började och har nu som fokus Sven Lidmans användning av allegori och besläktade figurer/genrer i sitt självbiografiska skrivande. Det handlar närmare bestämt om den kristna pilgrimsallegorin som i en egensinnig tappning strukturerar delar av Lidmans memoarsvit. Jag följer detta utpräglat väckelsekristna bildspråk från den brittiska puritanismen, som via Bunyan utövade starkt inflytande på senare tiders väckelser, vidare till Lidmans karriär som predikant i pingströrelsen där det börjar förändras i mer individualistisk riktning, därefter till den konsekvent genomförda allegorin Resan till domen som helt och hållet åsyftar berättarjagets personliga livsresa, för att slutligen landa i memoarsviten, där bildspråkets kristna arv träder i bakgrunden och den subjektiva erfarenheten materialiseras i en fragmentiserad användning av allegoriska grepp.

Så ser det ut i grova drag. De närmaste bloggposterna kommer jag att ägna åt att precisera de olika stegen, men det blir nog även en del mer lättsamma inblickar i doktorandens vardag. Välkommen med på resan, och kommentera gärna!